Nu bubblar det i skallen, det är så ... att det var mellan två jobb jag stod och valde och jag kände, båda ställena är för mig. Kan se mig själv sitta där lääänge och trivas med underbar personal. 

I dag ringde de från den andra orten och sa : " Ville bara meddela dig att processen har dragits ut lite, jag har ringt dina referenser och de säger bara fina saker om dig och allt det vi tyckte, stämde överens med vad de sa och det är inte ofta det sker, håll ut, vi kommer ringa dig snart" 

Ungefär där fick jag PANIK ! Jag har ju redan ringt och tackat ja till timmar på orten där jag bor, men inte skrivit kontrakt och inte pratat med henne sen förra veckan.

Lönen på den andra orten är mycket bättre än lönen där jag bor, men å andra sidan så kostar det ju att pendla 1150 :- (kostnad 1 år: 13800:- ) + 2 timmar och 10 minuter i pendling. 1 års pendling = 520 timmar på tåg och buss. 

Lönen på orten jag bor på är inte att skrika hurra för men det tar mig dit och hem mellan 20-30 minuter per dag och kan lätt gå och cykla dit och hem. 72,8 timmar att ta sig fram och tillbaka till hemmet. Tar jag buss kostar det : 460:- i månaden ( kostnad 1 år : 5520:-) 

Skillnaden på att jobba på samma ort man bor: 

*Pendling: 8280:- 
*Timmar: 447 timmar och 20 minuter. 

* räknat på 52 veckor 

Är lönen viktigare än livskvalitèn ?
Eller hur har jag egentligen svaret framför mig ?! 

Ja, ni som känner mig vet hur jag velar fram och tillbaka just nu!