Nu har det gått 2 1/2 månad som jag har haft ont i ryggen. Det är absolut inte bra att gå så länge, men jag gillar inte att gå till doktorn. Jag bara biter ihop och försöker le- lyckas inte alltid men jag försöker iaf.
Men på måndag ska jag gå- jag måste börja träna, mycket som händer med kroppen på två månader. Dessutom har ju "sambon" eskalerat i träningen rejält, numera tituleras han Kock, Personlig tränare och box instruktör. Jag tituleras numera som : soffliggare, kaffekärring och så klart chipsoman ( det sist nämnda har nog med att göra att jag behöver saltet, är det vad jag tror i min "rygg" så ska jag tillsätta massor av salt)

Idag åker lill-(stor)tjejen till sin farmor, det var ett tag sen jag var barnledig, jag vet i ärlighetens namn inte vad man gör när man är barnledig. Festa satan i gatan är inte riktigt jag?! Fast det hade varit trevligt att vara social idag. Ja ja, vi får se.


Gör ni som jag ? Dunkar ni er tre gånger på fram och baksidan av kroppen när ni går över A-brunnar?