Skit skit skit skit, fick frågan :


" Jaha, men vadå kommer det inga gäster? "
-Nej
- " Men vadå har ni inte bjudit in någon"
- Jo, men ingen kan komma.

Vi har en släkting kvar i livet som fortfarande håller sig ajour med vårat liv. Resterande ser det bara som en bonus att de träffar oss lite då och då. Jag är jätte dålig på att åka och besöka mina släktingar, vilket beror på en ganska uppenbar begränsning.
Men jag börjar fan må skit över detta. Filmen som jag vill glömma, spelas upp och jag blir jätte saknig. Det känns som om gemenskapen försvann med henne... eller så var det min ork?! Äh, jag vet inte.