Ja, morgonen började okej, i a f om man ska nämna innan jag hoppade på bussen. Träffade en kille jag umgicks med jätte jätte mycket förut och han finns liksom i allas hjärta på något vis. Well, har inte sett honom på ett tag nu, och har faktiskt undrat rätt myckt vad som har hänt o s v. Det vet jag nu i a f. Jag blev så betagen av denna historia (som egentligen inte är så himla unik,) men när någon en gång hamnat i ens hjärta, är det svårt att få personen ur det. Jag blev alltså helt tom i huvudet, och tänkte hela tiden : " Jag är den som slapp undan, vad var det som gjorde att inte jag hamnade i den situationen? Well, vi kanske springer ifrån vårt förflutna ibland, men vid vissa tidpunkter hinner det ikapp en.
Men jag hann säga vad jag ville ha sagt : KÄMPA på och kämpa på som f-n rent ut sagt. Det här fixar du!!