... måndag .. bloody mooonday !

Jag vill inte! Men det hände i.a.f och nu sitter man här och mår som apa! Kranen öppnades och jag kommer inte kunna stänga av den idag! Jag orkar inte och tänker låta den vara på.
Idag sa min dotter : " Mamma , jag har inte sett dig gråta! " automatiskt säger jag klart du har gumman då får jag som svar " Ja, jo , men inte med tårar "

Men herregud tänkte jag , har jag varit en robot i över två år snart tre år ?
Jag vet att jag inte är den enda som mist sin mamma eller pappa och styvpappa, därav försöker jag inte heller att vinna sympati genom att visa känslor och jag har nog stängt av den funktionen helt att gråta öppet med tårar , när jag egentligen gråter varje dag inombords av att känslan av att vara ensam. Herregud jag grät inte ens inför Emilia den dag hon dog framför oss båda, utan en skyddsmekanism för att hon inte skulle falla i sönder gjorde att jag i stället gjorde mig till en robot, när jag i själva verket kände för att inte alls vara denna personen. Har legat sömnlös många nätter sen denna kväll och gråtit , men för sjuttsingen ALDRIG framför min älskade dotter. SÅ SJUKT UPPVAKNANDE. Jag grät inte ens på hennes begravning, kommer i håg att många sa : " Jaha du kör den tuffa stilen " efter ceremonin. Jag förstod inte vad de menade , jag grät ju (!) inombords.

I dag fick jag reda på att jag skapat en konflikt och detta fick mig att tappa allt så fort jag gick utanför dörren , det är så långt borta från mig som det kan vara, jag är konflikträdd och undrar hur kan jag då förmå mig till att skapa en konflikt och inte ens förstå att det var så stort som det tydligen blivit. Blottad inför en grupp människor gjorde att jag gick gråtandes i från skolan i dag. Jag vet även om att jag kommer att dra mig in i mitt skal och bli ännu mer osäker på mig själv nu när detta kom upp i skolan, nu kommer jag inte ens tillåta mig själv att tala om mitt privatliv eller om hur jag känner, kallt, kort och oinnehållsrikt.