Var ska jag börja ? Varit en kaotisk helg som jag inte alls styrt över, det är sjukt så mycket stress en annan person kan ha på en annan. SMS står för :short message service, teknik för överföring av korta textmeddelanden (upp till 160 tecken).

Jag skojar inte om jag fått 40 sms i helgen! Jag orkar inte mer , det är så nedrans jobbigt att veta att man inte gör fel , men andra sitter och drömmer om hur vi har det här hemma. Jag är jätte mån om min dotters hälsa , eftersom hon inte haft sin pappa i närheten jämt är jag mån om att inte skapa konflikter mellan henne och honom, men när han skapar konflikter mellan mig och honom är det jätte jobbigt att bita sig i tungan - men jag gör det ! Jämt ! I alla fall i min dotters närhet.

I går fick jag henne äntligen att öppna upp sig , hon grät hur länge som helst och sa allt vad hon kände för sin pappa, allt jag gjorde var att nämna hur vår backspegel går till i skolan och sa : Vad hände ? Vad kände du och vad lärde du dig ? När jag sa att man inte fick säga vet inte och den som lyssnar inte får lägga sig i vad personen säger.
Det slutade med att jag fick sitta och trösta henne till sömns ( hon har blivit sviken av denna person one to many times) men aldrig visat det i form av aggression , tårar eller ord, bara ansiktsuttryck.


Hon skulle ha träffat honom i går på förmiddagen, 11:48 ringer han och säger att något kommit emellan och att de hämtar henne om ett par timmar, besvikelsen i att de inte hållt sina ord. Gjorde att hon följde med mig på det jag hade planerat att göra under tiden hon var i väg - loppis- , väl på loppisen ringer han och säger att de kommer och hämtar henne, kl är då närmare 14. Hon säger : " Ni sa förmiddagen pappa, det är eftermiddag nu, vi kan faktiskt inte sitta hemma och vänta på att klockan ska gå ,då gör vi annat , hämta mig här i stället "

Men när de väl kom hade hon (8 år) bestämt sig för att vara med en kompis i stället och att umgås med pappa var inte intressant längre. Hon ringde sin pappa och sa att hon fått andra planer, vara med kompisar. Vilket hon själv kommit fram till , men jag fick ju all skit att det var jag som sagt till henne att säga så. (Här börjar sms-terrorn)
Här hemma går vi upp vid 8 snåret även på helgerna , så allt är en enda evig väntan för henne på att saker ska hända, händer det inget gör hon eller jag upp andra planer.


"Stödhjulen slängde jag av min cykel för längesedan men funderar starkt på att sätta tillbaka de så jag inte faller ! "- MPN